Vad kan man ändå göra för att fortsätta? Jag har nog skrivit liknande inlägg förr. Före detta i en annan blogg.
Vad är det egentligen folk tror om tiden, att den kan få en att glömma saker? Mycket tid har passerat då jag har mycket gjort och varit med om. Men sakerna glömmer jag ju aldrig, heller har jag inte kommit över det.
Många människor är så självblinda och naiva att de på något sätt bara lägger saker och ting bakom sig - men egentligen bara gräver det nedåt och djupare in i sig själv.
Att lägga saker bakom sig är bara skitsnack, det är omöjligt. Det kommer ju alltid att finnas kvar och påverka allt man gör för resten av livet. Bara ett finger lyfts så kan ingen motbevisa att det kan ha påverkat ett annat beslut jag gör några år framöver. Visst kan hemska erfarenheter likväl som goda leda till positiva slutsatser, men det negativa kommer alltid att hugga fast i en någon gång i framtiden, likväl som man saknar gamla goda minnen.
"Sluta lev i det förflutna och se framåt" är det dummaste jag hört, vem fan lever inte i det förflutna?
Åk till ett annat land i ett år och bli en ny människa! Det är ju absolut inte så att ditt gamla liv kommer ikapp dig när du kommer hem. "Nej nej", inte alls.
Utan någon livlina eller något att luta sig mot när allt är borta så har man inte så mycket kvar att göra än detta. Skitblogg. Far och flyg.